.

Sol som bränner nacken och barndomsvänskap som klaffar trots att återseendena sker med milslånga mellanrum och timmar vid ett cafébord i mörka natten som fortfarande känns i blodet. Där varvas politiska diskussioner och livsfrågor med varma skratt och nyfikna blickar. Tusentals glödande ögonpar i svala småtimmar och pojkstreck som jagar flickeben surrar och känns välbekant i luften. I gryningen faller tunga ögonlock och två flickor vaknar en blåsig augustiförmiddag i ett bilbaksäte med en sån där tillfredsställande frizonglädje i magen. På mötet en omsorgsfull hand på ryggen och fuktiga ögonfransar som försöker byta bitterhet och besvikelse mot en kittlande förväntan inför de vita husen och nya människorna. Ett dygn värt att få bli svart på vitt för det verkar som att en sommar utan frizon är en höst utan tekoppar eller en vår utan håkan.