jag vet inte vad jag känner, men jag skriver, för nu kom flödet.


jag skulle inte kalla det skizofreni, det här är också jag.
kallla det tonårsrevolt eller trettioårskris,
varken rött eller grönt lär lysa,
för det målsnöre du ser är illusion
existerar inte
det som drar och drar i din köttklump till hjärta
som förtvivlat försöker slå för något bättre än det här
kommer alltid finnas.
johanna. lär dig hitta överläget istället.


Kommentarer
Postat av: Lina

Alltså.. du skriver så fruktansvärt fint, nästan så att man knappt förstår = poesi, hun!

Jag förstår din mammas kollega!

2009-04-03 @ 16:33:38
URL: http://seagulls1.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0