.

Vår bal var alltså igår, och här är en liten inblick..

En sak som är fantastisk med att vara 18 är ju rösträtten. Halva nöjet med att vara myndig.. Däremot är det fruktansvärt svårt att veta vad man ska rösta på, det är ju som en djungel. Snubblade över denna artikel i dagens NT, och tänkte att det kanske vore nåt. En fattig student med rätt bra helhetsperspektiv, och som faktiskt håller med om att femdubbel lön för parlamentarikerna är lite väl lyxigt. EU-kritisk som jag är tycker jag det är vettigt att hålla EU utanför alla petitesser och jobba kring de större frågorna. Och egentligen, miljön är ju ganska viktig?

Nu är skolan i princip slut och det är en sådan omställning att plötsligt ha en massa fritid. Igårkväll undrade jag verkligen vad man gör när man är ledig. Men Max behövde akuthjälp, och jag kände mig som räddaren i nöden när jag var där på en halvtimma!

Och eftersom jag inte behövde jobba idag, så har jag spenderat ett par timmar i affärer, och hittat så saaaanslöst fina klänningar! Och det finns så mycket fina långklänningar jag blev sugen på. Mums! Lär ju slänga upp en bild eller två på de jag köpte idag senare.

Trevlig Kristi himmelsfärd!



Mm, banan. Har ni förresten hört att vissa säger Kristi flygare istället för himmelsfärd? Det var det roligaste på länge alltså!

Jag höll på att skriva ihop en fin lista på dagens plus och minus. Sedan tänkte jag att, näe! Vad ointressant. Kan iallafall säga att det slutade på plus tre, och det är bra =). Jag har varit hos Gabbie och fått håret testkört inför balen, lyckats sno på mig kläder jag gillar och det vankas födelsedagsfest.

Trevlig fredag!

Det här blev en sådan vuxenvecka helt plötsligt..
Jag har egen bil nu i veckan, tar alltså bilen till jobbet och käkar matlåda (liten pik mot max där, ja).

Tro det eller ej, men jag saknar skolan en hel del! Ännu mer ångest-ont i magen inför studenten..

Som avslutning, så kladdade jag ner lite tankar kring ett bibelställe tidigare idag. Det blev mest rörigt så det förblev ett utkast, men jag vill bara nämna det lite snabbt på nåt sätt ändå. Kände mig sådär jag-lägger-mig-i-sängen-och-gråter-uppgiven en stund igårkväll, och då brukar jag kika lite i Psaltaren.  Jag har en favorit för stunder som dessa, ett stycke i Psalm 55. Kanske är det för att situationen jag läste det i första gången träffade det väldigt konkret mitt i prick. David är väldigt lidande och vem som helst skulle nog kunna känna igen sig i det han skriver. Ingen vidare uppmuntran kan tyckas, men jag uppskattar att kunna känna igen mig i det jag läser, och samtidigt faschinerar han så. Efter över två spalter rent lidande kan han fortfaranda mynta Men jag förtröstar på dig som sista mening. Det må verka simpelt, men gräver man ner sig i vad det  står och tänker sig in i det han känner, då tror jag inte det är så simpelt. Utan ett bevis på en riktigt stark tro, som, som alltid, faschinerar mig.


Hehe, det där blev också rätt kort och rörigt. Men ja, poängen är att.. inte ens författaren till en av bibelns största böcker var på topp hela tiden. Ändå var hans tro rätt rejäl. Och... det känns bra?

Senaste tiden har jag haft fina dagar. Grillkväll hos Karin, Valborg hos Kristin och sådär. Jag har sörplat te med gamla gänget långt inpå småtimmarna och igår så kikade jag på De Geerarnas musikal Ludwig. Och jag blir alltid lika imponerad och smått avundssjuk..

Och så till det bästa; jag har träffat en mr John Duxbury! En sådan välvillig själ jag knappast egentligen förtjänar! Han har varit på Sverigevisit och ska försöka klämma in mig i några Londontidningar och sen kanske jag bor där i höst. Är det inte sanslöst!!