.

Jag har en vän, hon får mig att fundera och ifrågasätta. Hon gör mig ledsen, arg, irriterad och besviken. Jag ifrågasätter han som äger mitt hjärta, och hon får orättvisan att liknas vid tjockt mörkt bläck på blekt papper, omöjligt att missa och onödigt tydligt.

Jag undrar hur en så vacker skapelse kan vara så brusten och trasig där innanför, brottas med så mycket och vara både blind och döv inför sanningen, inte förstå att plussidan är så mycket högre, bredare och djupare än den lilla kubiken av minus.

Det värsta är att jag vet att hon inte är ensam, att precis bredvid henne står min granne, min kusin och min klasskompis och känner samma smärta. Ibland står jag också där. Men aldrig lika länge som du, aldrig lika kraftlös och aldrig så uppenbart drabbad av orättvisan.

Varje kväll tar han jag tror på emot en vädjande bön och jag har ingen aning om hur jag ska hantera situationen, om jag ska förstå eller kämpa emot det du gör. Men jag önskar verkligen att du snart ska få inse hur värdefull du är!

Inget är vackrare än dig leende, fylld av livskraft, och jag skulle vilja trampa ner den där besten som gör såhär mot dig långt ner i ett djupt hål, förintetgöra hans vapen och sedan tapetsera hans väggar med bilder av skrattande, lyckliga och kärleksdrabbade individer.

Pappa kom precis upp och hälsade att middag det får jag fixa själv ikväll.
Då är det tur att jag har en semla som väntar på mig där nere!

Nyss slukade jag detta, ett mumsigt mellanmål när man har tid, vilket jag hade idag! =)
Avokado med lök-&paprikaröra.






Kalasgott!

Jag tycker inte att jag haft varken tid eller motivation till att skriva här senaste dagarna. Men nu har jag en vad-är-derivatan-uppgift att skriva och både tid och motivation till bloggskrivandet är plötsligt överflödigt!

Här har ni Sara och Mika, fina töser:





Förövrigt kan jag informera om att jag med nära och kära åker till Spanien tre dagar efter studenten.
Looking forward!!

På den här gatan bor vår semester-kompanjons-familj.
Gatorna i deras område har så vackra namn.

Det är nog de finaste gatunamnen jag stött på!

Lattjolajbans!





Invigning av årets skidåkning idag!
Man kunde önskat fler backar, men sjukt snyggt sällskap och lycka över snön vann;

Tumme upp upp upp!

Nu iochmed skolstart och allt (som inte alls var farlig!) ska jag berätta något förskräckligt.
Jag drömde en riktigt hemsk dröm i förrgår.

Jag hade nämligen glömt bort att vi skulle ta studenten! När jag promenerade omkring på stan hördes plötsligt en massa skrik och tutande, och så dök en mängd traktorkombinationer upp. Då kom jag på det! Och där stod jag utan rolig mössa (jag hade dock beställt den, den låg hemma), inga vit klänning (den hade jag däremot glömt köpa), smutsigt hår (glömt duscha) och var totalt osminkad (antagligen revolt). Så jag började springa längs Drottninggatan mot Kunskapsgymnasiet, men när jag kom fram så var det försent. Utspringet hade redan varit och alla vänner var försvunna. Och där stod jag och var skolfri och skulle aldrig kunna minnas studenten.

Huua. Det var då jag vaknade och fick ont i magen, för tänk om man skulle missa utspringet.
Jag skulle nog aldrig förlåta mig själv!

Hej sötgurkor!



Jag har varit rejält sjuk senaste dagarna, feber har jag inte haft på jag vet inte hur många år. Jag mår äntligen bättre, nu har jag bara snuva och träningsvärk i magen av alla hostattacker kvar att bli väck med =).

Nu ska jag hosta lite till. Puss!