.

Sitter i skrivande stund på morgontåget ner mot Göteborg. Erkände för pappa vid frukosten att det alltid är lika jobbigt att säga hejda och vara den som åker. Den där vetskapen om att jag snart ska åka, men inte riktigt än, gnager alltid lite i magen och bjuder på en nypa vemod. Tråkigt att säga hejdå.

Hursom. Nytt år - nya möjligheter. Jag är sådär tokigt förtjust i årsskiften. Gillar att man tittar tillbaka på året, minns, reflekterar och summerar. Kollar på foton, skrattar, ler och känner. Att leva i nuet är en ständig utmaning och att återuppleva årets händelser i tillbakablickar känns värdefullt - oavsett om det är att minnas Utöya, nyvunna vänner eller årets första dopp. Man jämför sig själv med vem man var vid samma tidpunkt året innan och fascineras ibland av oj vad mycket jag lärt mig.

Och så målar man upp det kommande året i alla möjliga färger och former - ett helt nytt blad som ska skrivas! Helt plötsligt känns det som man ser rakt ut i en värld konstruerad av endast möjligheter. Årsskiften, fyllda av förväntningar - en ny kurs kanske börjar, kanske flyttar man, man kan volontärarbeta eller åka utomlands. Kanske hoppas man på nya rutiner, bättre självförtroende eller att få förgylla vardagen med lite äventyr. Det finns så mycket!

Så mycket att man ibland kan bli lite stressad. Önskan om att hinna göra allt blir kanske lite väl stark. För ett tag sedan såg jag filmen In time, en helt okej story som utspelar sig i värld där tid har ersatt pengar. Ett rätt äckligt men intressant sätt att se världen på tyckte jag - men kanske inte alltför olikt hur vi lever idag. Sekunder, timmar och minuter är vårt guld. De ska investeras rätt och ge avkastning. Vi lyssnar oftare till klockan än till vår egna kropp och känslor när vi pressar oss lite till.

Inför min förra tenta flyttade jag i princip in på biblioteket tillsammans med mina böcker, och en dag fick jag en papperslapp med ett par rader som etsat sig fast sen dess;

"Du blir aldrig färdig,

och det är som det skall"

Citerat Tomas Tranströmer. Lugnande i tentaångest, tro mig. Och rätt lugnande i livet. Allt får ta sin tid och det är okej.

Vi är olika och möjligheter är individuella. För min del betyder det i år att stanna någonstans. Att tillåta mig att rota mig och skapa något som är mitt hemma. Inte mammas&pappas, en värdfamilj, barndomsvänner eller internat. Omstart kan bli min drog ibland och jag har fått hålla i mig själv för att inte flänga iväg på nått nytt äventyr nu när min kurs tar slut om några veckor. För någon annan kanske det är just det som behövs - att kasta sig ut i något nytt och främmande, och pröva vingarna.

Jag antar att det handlar om att se möjligheterna vi behöver istället för de vi önskar oss. De vi mår bra av. Utmana oss själva att gå eller stanna, göra eller inte göra, för vår egen skull och ingen annans. Gör vi det kommer nästa årskrönika säkert också bjuda på ett fascineratoj vad mycket jag lärt mig. Och med det sagt rullar jag in på Göteborgs central. God fortsättning på 2012 vänner!

//Johanna