Notting Hill Carnival
Idag besökte vi Notting Hill Carnival, Londons största karneval eller något åt hållet.
Har också sett Coco before Chanel, den var vacker och jag gillade den!
Godnatt!
Söndag
VILKEN LÖRDAG!
Ursprungsplanen för idag var att ses vid niotiden, ta oss till Leicester square,
vidare till Oxford street och sedan på storslagen Londonmusikal.
Planerna ändrade sig lite, här kommer dagens äventyr!
Vi började med att gå vilse, såklart.. 
Som tur var! Helt plötsligt stod vi vid ett ovanligt turisttomt Trafalgar square som badade i solsken.
Dags för frukost! 
Stina inviger Londontiden med en New York-tröja.
Numera Londonbo. Galet!
Ser ni det kärvänliga paret rakt fram på trappan till statyn?
Han friade! Och hon svarade uppenbarligen ja:) FINT!
Efter frukost strosade vi och kollade på fina byggnader,
och vips så låg Buckingham Palace där.
Och vips så råkade det vara vaktbyte just då.
Så när vi ändå var i farten turistade vi fullt ut!
Buckingham Palace.
Gick tillbaka genom St James Park, här vid Themsen.
Till sist, X antal timmar senare än planerat, nådde vi Leicester square och fick tag i
våra musikalbiljetter till Queens We will rock you, för 30 pund istället för 60!
Tunga bördor från Oxford street, måste vila!
VET NI HUR BRA DET VAR?!
Jag kommer knarka musikaler här borta kan jag lova,
det är ju det bästa som finns! Värt varenda öre!
Dagen får heta Turdagen alternativt Queendagen.
Precis vad jag behövde just nu. Tack Stina!!
Torsdagskväll
Jag vet, jag vet, att bloggar utan bilder är supertrista att läsa. Men jag måste bara kompensera upp för deppinlägget nedan och har helt enkelt inga bilder att bjuda på.
Den här veckan har varit riktigt bra. Jobbet har funkat och kvällarna likaså. I tisdags träffade jag Francesco, en italienare som var inneboende i mitt hus när jag var i Bournemouth förra året, och som nu visade sig bo en kvart från mig. Var ju bara tvungen att träffa honom. Och igår träffade jag Tenishia och var på någon form av cellgrupp. Hon gjorde förresten en casting för Urban Outfitters idag! Det tycker jag är häftigt! Mest för att jag älskar butiken:)
Nu laddar jag för en bra helg- min familj åker till Sverige imorron (ironiskt nog), så jag jobbar bara halvdag och på måndag är det bank holiday = ledig! Framför mig har jag alltså tre ensamma nätter i ett dubbelt radhus i London, shopping, musikal och en Notting Hill - karneval. Känns bra.
You must follow your heart
Senaste veckan var en berg&dalbana. Jag har fått finnar av allt godis jag åt. Och det säger ju sitt, för jag äter knappt godis.
Ibland har det kännts alldeles fruktansvärt att vara först ut, att sitta här och veta att varenda kotte jag känner finns alldeles för många mil iväg. Att sitta här o vänta på att människor ska börja droppa in... Ni fattar.
Och plötsligt någon dag förra veckan så slog det mig om hur ensamt det här jobbet är. Jag spenderar dagarna med en visserligen härlig treåring men träffar i princip ingen alls. Så kom mattläggaren och städerskan och det bara vände. Folk i huset och allt var så mycket bättre. Så ja, då blev jag lite skraj. Visste inte om jag skulle klara det här och undrade vad jag tänkte med när jag åkte hit. För visst, ni kanske tycker att jag är en tyst och ensam själ, men lärdom nummer ett här borta är att det går inte, jag kan inte ha ett ensamt jobb för då dör jag.
Så det är anledningen till att jag bävat för måndag morron hela helgen. Ända tills idag när jag gick till jordens härligaste kyrka (och mest karismatiska, det är helt galet men åtminstone helhjärtat!) och träffade jordens varmaste människor.
Det vände på dagen och nu sitter jag här och tror att jag kommer ha det bra här borta iallafall. Visserligen rädd för att jag ska tro motsatsen imorron, men iallafall med förståelse för hur tungt lite vänskap kan väga. Och det i sig är ju bra eftersom både Stina & Karin kommer vara här i höst.
Saknar er!
Lite park,
Lite stad,
Lite hus (blå&lila dörr är där jag bor),
Lite fynd,
Jag är jätteglad att jag åkt och kommer inte åka tillbaka. Men, Herre. Min. Skapare. Vad man kan sakna folk! Det är pinsamt hur mycket fint jag ser hos folk därhemma som man bara varit blind för innan. Hade det här varit Sverige hade det här inlägget med ganska hög sannolikhet aldrig blivit postat, men bara för att det är England och jag vet och hela tiden tänker på att jag inte kommer se de flesta av er på sex månader så blir det det. Dumt egentligen! Vi måste uppskatta varandra mera!
Hur som helst.. den här saknabiten är väl ganska naturlig nu i början när man inte riktigt har någon given umgängeskrets. Så jag får väl överleva, stina sa alltid att jag åker om du åker, och hur bra det var förstår jag först nu! En människa är värd så mycket. Så skönt att kunna ha någon här som man kan göra alla saker tillsammans med. På fredag kommer hon iallafall och dämpar min Norrköpingsfolksabstinens litegranna:). Och efter det kommer folk börja rulla in på löpande band =P. Blir kul!
Jag har iallafall träffat lite härligt folk här, och familjen säger att det är tidigt för att vara helt purfärsk londonbo =). Imorgon ska jag se en dansföreställning som en tjej har, på fredag ska jag kanske träffa lite folk från kyrkan, på lördag förhoppningsvis träffa Stina och på söndag ska jag träffa Delores igen. Känns skönt att ha lite planer =).
Tusen trillioner kramar
Greenwich
Hej på er :) Hur lever Sverige?
Jag har snart hunnit med en vecka här, det har varit mycket nytt men sanslöst vad fort det gått. Det känns som att jag varit här flera veckor. Men egentligen typ fem dagar. Jag tar hand om Mirja, som är jättesöt och härlig, 8-6 på vardagarna och är ledig alla kvällar och helger. Det blir långa dagar men Londonlivet kommer nog väga upp rätt bra.
I helgen har jag varit inne i centrala London, som tar 15 minuter med tåg (lika långt som Klocket --> Norrköping centrum med spårvagn. Ett rätt okej byte känns det som...). Har sprungit på Oxford street och spenderade lördagkvällen vid Themsen och London Eye bland gatumusikanter, uteserveringar, turister och brända mandlar. Idag, söndag, har jag träffat en helt fantastisk tjej som jag träffade i onsdags, Delores, och besökt hennes kyrka. Den känns härlig, de är cirkus 300 kanske (varav max 5 vita, haha) och alla är så välkomnande att man blir rörd!
Imorgon börjar jobbet på riktigt och sedan ser det ut som att jag ska på bio med en Tenishia. Fina namn dom har i det här landet va?
Titt, vilket duktigt bloggande:) Puss och kram till er, ni är guld värda.
Man uppskattar människor så mycket mer när man är ifrån dom.
Bamsekram!
Nya hemma
Till de som vill veta hur jag bor. Har inte hunnit ta fler bilder så detta får duga så länge, jag uppdaterar mer när jag kommit in i Londonlivet lite. Så, det där är mitt rum och min fräshingtoalett. Rummet är mysigt och har ett sånt där stort fint fönster som man bara drar rakt upp när man vill öppna.
Puss!
Hejdå Norrköping, hej London!
Hejs!
Jag är hemma från mitt favorit-Frizon, det har varit mitt bästa Frizon hittils! Toppenväder, fina konserter och härligt folk blev ett fantastiskt bra slut på sommaren. Maia Hirasawa, Loney dear, Jonathan Johansson, EF och Gustaf Spetz var favoriterna... Ja, det var härligt helt enkelt!
Imorgon är den stora dagen. Då börjar mitt Londonäventyr! Tjugo i tio lyfter planet, och det känns ungefär som på bilden nedanför - jäääättekonstigt. Jättejättejättekonstigt.
Så nu är det dags att packa ner datorn, bland det sista som åker ner i min väska full med kläder, skor och teknik. Att få ihop ett halvår på 15 kilo verkar vara omöjlig matematik, men det kan ju också ses som försök till ett uppbrott från bekvämligheten - vilket var en del av hela Frizons tema. Så på ett vis försvinner även Frizon 09 ner i väskan.
Nu hörrni, så ska jag pröva vingarna! Tusen kramar till er alla!
Kusiner
Kittlats, spelat spel, åkt lekplatskarusell, köpt glass, kört Singstar, spelat mer spel och blåst såpbubblor. Barn är så fina!
Och mittbena har jag med..!
